Molnens idéhistoria, Hur skyarna fick sitt namn
Richard Hamblyn

Vädret betyder inte så mycket numera. Annat var det förr, när flertalet var jordbrukare. Men fortfarande kan semestervädret eller vädret under veckoslutet vara högintressant. Nu lär du dig inte spå väder genom att läsa Richard Hamblyns bok. Vad den ger är en insikt i 1700- och 1800-talets engelska samhälle och vetenskapsmiljö. Vi får också bakgrunden till dagens molnteori med namn som cirrus, cumulus och stratus.

Det myllrar av personer i boken. Huvudpersonen, Luke Howard (finns omnämnd på ett par rader i Encyclopaedia Britannica), var kväkare och som sådan en nonkonformist d v s han stod utanför den anglikanska kyrkan. Enligt en lag från 1600-talet hade nonkonformisterna inte tillträde till vare sig elementarskolor eller något av de engelska universiteten. De fick inte heller inneha något kommunalt eller statligt ämbete. I likhet med katoliker och judar var de därmed utestängda från det offentliga livet.

Ändå utbildade sig nonkonformisterna, men i egna skolor, och man tog till sig vetenskapens nya värld. Hantverkare, arbetare i den mekaniska industrin, butiksinnehavare eller laboratoriearbetare som Howard deltog i vetenskapliga föreläsningar och laborationer. Språket kryddades med ord som mesmerism, magnetism, magneter och longitud.

Som många andra kom Howard att intressera sig för vädret. Som Hamblyn skriver: ”Det var först i skolan, när han stod klistrad vid fönstren och lät blicken fara ut över landskapet, som Howard på allvar började intressera sig för rörelserna på himlen. Han märkte hur de förändrades från den ena stunden till den andra som virvlar i en vattenpöl.”

År 1802 presenterar Howard sin molnteori på ett föredrag i en källarlokal i utkanten av London. Innan Hamblyn kommer så långt förbereder han läsaren genom att redogöra för tidigare insatser på väderområdet. De gamla grekernas insatser inte att förglömma.

Hamblyn visar också på hur intresset och förutsättningarna för meteorologin förändrats under 1600- och 1700-talet. Bland annat pekar han på klimatförändringarna till följd av de många kraftiga vulkanutbrotten år 1783. I november samma år görs också den första bemannade ballongflygningen. När bröderna Roberts en månad senare gör en uppstigning från Tuileriträdgården kom halva Paris befolkning för att beskåda himmelsfärden.

Efter att Howards föredrag publicerats slår det nya väderspråket snabbt igenom och anammas i de vidaste kretsar. Den blygsamme och tillbakadragne Howard blir erkänd och äras av bland annat den mångsidige författaren Johann Wolfgang von Goethe – Europas störste intellektuelle ikon. De blir goda vänner och Goethe skriver en hyllningsdikt till Howard. Här nedan återger vi första versen i Goethes ”Moln”:

Stratus
När ifrån vattenspegeln blank och slät
sig sakta höjer dimmans fina nät
och månen skymtar över töcknig ängd,
ett spöke själv som avlar spökens mängd,
som tjusta barn – blott vi tillstå det –
vi står inför naturens majestät.
Och töcknet stiger, samlar band vid band
och hänger dystert över skogens rand
med lika lust att tungt en törstig slätt
bevattna och att stiga luftigt lätt.
(Goethe, skrifter i urval, del I, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1932)

Boken är väldokumenterad med en diskret notapparat och illustreras med dryga 20-talet svartvita teckningar och fotografier.

SM