Spioner och spioner som spionerar på spioner
Av Tore Forsberg

Spionen lägger pussel och en svensk tiger. Så sade man varnande i Sverige under andra världskrigets dagar och en tid under det kalla kriget.

De traditionella krigen är förhoppningsvis över för Sveriges del, likaså det kalla kriget. Men spioner, agenter och dubbelagenter finns kvar. De har ändrat karaktär och lägger pussel minst lika försåtligt som förr. Den svenska säkerhetspolisen, Säpo, behövs och bör samarbeta med militären mot de nya hoten: terrorister, nynazister och diverse andra aktivister som hotar samhället.

Det framhåller pensionerade Säpo-mannen Tore Forsberg i sin tankeväckande dokumentärskildring av spionaget i Sverige. Den 500 sidor tjocka boken har fått den något krystade titeln ”Spioner och spioner som spionerar på spioner”. Här kartläggs politiska brott och spionage i Sverige ända sedan Gustaf III:s tid.

Tore Forsberg påpekar lågmält att mordet på Gustaf III löstes av dåvarande säkerhetspolisen efter något dygn, medan mordet på Olof Palme ännu inte är uppklarat efter 17 år.

Författaren har motstått frestelsen att skriva rafflande thrillerhistorier. I stället har hans berättelser polisprotokollens torra och sakliga framställning. Spionhistorierna är faktaspäckade och dokumenterade in i minsta detalj. Forsbergs spionbok är mer som ett uppslagsverk än en deckarroman.

Kända och okända spioner passerar revy. Wennerström och Bergling visste vi redan det mesta om. Intressantare är måhända småspionerna, de som värvades, ofta av utpressare, bland t ex småtjuvar, spritsmugglare och fosterfördrivare. Vanligt hederligt folk kunde luras in i spionage och insåg inte vad de hamnat i förrän det var för sent.

I kapitlet ”Nätverk till vänster och höger” i slutet av boken visar Tore Forsberg att begrepp som ”vänster” och ”höger” numera ofta har suddats ut. Det finns idag fem hot mot landets säkerhet: underrättelseverksamhet, sabotage, subversion, terrordåd och kriminalitet med säkerhetsanknytning.

Tore Forsberg kräver inte oväntat ökade resurser för polisen:

”För att möta framtiden – det sårbara informations- eller kommunikationssamhället – och säkerhetshot som vi i dag inte kan förutse och bedömer som osannolika måste polisen få bättre resurser. Men framför allt bättre utbildning och ledarskap, inte minst när det gäller förmågan att handha politiska opinionsyttringar.”

Elsa W.