Svenska knektar
Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred

Av Lars Ericson

Det militära indelningverket (1682 – 1901) skapades av Karl XI för att till en relativt låg kostnad säkra stormakttidens behov av dugliga soldater. Boken ger en bred framställning av indelningsverkets historia, som också är Sveriges historia under mer än 200 år. Boken är rikt illustrerad med 80-talet foton.

Här kan vi läsa om hur de från Danmark erövrade landskapen Skåne, Blekinge och Gotland integrerades med Sverige. Från bl.a. kustsocknarna i Österbotten tvångsförflyttades över tusentalet finländska båtsmän tillsammans med sina familjer för att försvenska de dansksinnade blekingarna.

Indelningsverket sattes på svåra prov under det stora nordiska kriget (1700 – 1721). Mobiliseringen år 1700 fungerade bra och man lyckades streta emot utvecklingen under ett decennium. Men de enorma förlusterna (Poltava 1709) gjorde att olika provisorier fick tillgripas för att ta fram nödvändiga personalreserver. Det kunde dock inte hindra att stormaktsväldet kollapsade.

Under fredstid utgjorde de indelta soldaterna en stor och billig arbetskraftsreserv som kunde användas för arbets- och vaktkommenderingar. En massiv insats gjordes vid anläggandet av Sveaborgs fästning i mitten av 1700-talet. Indelta soldater användes också för att gräva flera kanaler, bl.a. Göta Kanal. De tjänsgjorde även som rallare i södra Sverige. De minst uppskattade kommenderingarna var tjänstgöring som vaktmanskap i fängelser.

Soldatens liv på torpet och efter avskedet har fått ett särskilt kapitel. Liksom regementets vardag och soldathustrun. Speciellt intresse har soldatnamnen som ju lever kvar i många släktnamn. Till min förvåning är inte bara Rask ett soldatnamn utan även Moberg. Författaren Vilhelm Moberg föddes för övrigt i ett soldattorp.

Under 1800-talets senare hälft diskuterades Indelningsverkets vara eller icke vara. Den indelta armén ansågs av de radikala stå ivägen för en demokratisering av samhället. År 1901 ersattes också Indelningsverket av en värnpliktsarmé.

Kapitlet "Hur jag finner min egen Rasken" är skrivet för släktforskaren. Tack vare den militära byråkratien är det ett omfattande material som forskaren har tillgång till. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå varför boken innehåller så många konkreta exempel, exempel som gör att historien är lätttillgänglig och levande. Att källmaterialet är omfattande framgår även av att hela 24 sidor ägnas åt "Källor och litteratur". Den som vill kan alltså gå vidare och fördjupa sig i ämnet!

S.M.