En legendarisk seglats
Med James Cook och Endeavour mot Terra Australis

Den 25 augusti 1768 startade kapten Cook med fartyget Endeavour och 94 mans besättning på sin vetenskapliga expedition på jakt efter Terra Australis. Ett stort land som borde finnas i södra Stilla Havet. Officielt var dock uppgiften att utföra astronomiska mätningar i Söderhavet. Konkurrensen med holländare, spanjorer och fransmän om nya landområden gjorde att man dolde den egentliga uppgiften.

Det var en brokig skara som gav sig ivög. De som överlevde resan var borta i nästan tre år. Tydliga kartor (13 st) som visar resrutten och med datumangivelser gör det lätt för oss att följa den strapatsrika färden.

Positionen mättes regelbundet. Svårigheten var att bestämma longituden som krävde observation av Jupiters månar. När läsaren jämför bokens och kartans longitudangivelser, visar det sig att skillnaden är förvånansvärt stor, trots att författaren påstår motsatsen. Förklaringen kommer längre fram i boken. Endeavours longtituder angavs i västlig avvikelse från Greenwich-meridianen. Alltså även när den övesteg 180o. Kartan använder däremot västlig eller östlig avvikelse. Det kunde ha påpekats i ett tidigare skede.

Citat ur dagböcker, loggböcker och andra journaler har vävts in i skildringen. Läsaren får på så sätt del av resenärernas tankar och observationer. Språket har i dessa avsnitt moderniserats av översättaren. Satsbyggnad och meningarnas längd ger dock en känsla av att dokumenten är drygt 200 år.

Kända namn som Magellans sund, Eldslandet, Kap Horn, Stora Barriärrevet, Torres sund m.fl. knyts ihop av seglatsen och med namnen får läsaren minnesvärda bilder av världsomseglarnas strapatser. Så t.ex. kommer jag i framtiden att med Stora Barriärrevet koppla minnet av besättningens sega kamp mot tidvatten-strömmarna. Trots stiltje var det där nära att fartyget hade krossats mot reven.

Kartritning och namnsättning ingick i de upptäcksresandes vardag. Namn som Young Nick's Head, Poverty Bay, Botany Bay och Endeavour Reef berättar om resan. Andra som Cape York och New South Wales visar istället på upptäckarnas nationella bindningar.

Kontakten med de nya ländernas innevånare var ibland vänskaplig, ibland fientlig. Men även vänskapliga kontakter hade sina problem. De kärleksfulla tahitiskorna som gärna förförde sjömännen ville ha en skeppsspik i ersättning för sina tjänster. För att inte skrovet skulle falla sönder tvingades Cook förbjuda handeln!

Cook hade börjat sin karriär inom handelsflottan och sedan övergått till brittiska flottan där han vid planeringen av expeditionen var en utmärkt överstyrman. För att tjänstgöra som fartygschef på expeditionen fick han en officersfullmakt trots att han inte hade rätt börd.

Cook var krävande men tog väl hand om sin besättning och såg till att den fick en näringsriktig kost. Saft av limefrukt blandades i dricksvattnet. Det var viktigt att hålla skörbjuggen på avstånd. Det var en synnerligen frisk besättning som nådde Java på hemresan. Endast ett fåtal av besättningen hade avlidit. En hade ramlat i och druknat, en annan had dött på grund av svårartad epilepsi.

Men i det nederländska Batavia (nuvarande Jakarta), där man tvingades ligga stilla i 2,5 månad för att reparera fartyget, började problemen. Flertalet i besättningen drabbades av malaria. När man sedan seglade därifrån tillstötte dysenteri. Flera avled. Det var en sjuk besättning som i juli 1771 nådde England.

Omdöme: Boken får definitivt en plats i min bokhylla. Ett plus är att sjöspråkets termer förklaras i en ordlista. Även en redogörelse för vissa astronomiska begrepp finns i slutet av boken. Många kartor ingår. Naturligtvis anges källorna. Det är en bok det finns anledning att återkomma till.

Señor Siesta