|
Almqvist Diktaren och hans tid Magnus Jacobson Boken handlar om Carl Jonas Love Almqvist (1793 – 1866) som aktör på den historiska scenen och inte i första hand om hans litterära produktion. Eller, som författaren säger i förordet: "Det är alltså ett försök att gifta ihop litteraturhistorien med politisk, social och ekonomisk historia." För författaren har det varit "en lustfylld resa kors och tvärs mellan stort och smått". Även för läsaren är det en lustfylld resa. Och under resan lärde jag mig en hel del om Almqvists tid. Almqvist var inte bara författare utan också torpare, journalist, lärare och präst. Trots en omfattande litterära produktion, med för tiden stora upplagor, kunde han inte försörja sig och sin familj på sitt författarskap. Vi minns kanske från skolan hur det slutade: Almqvist anklagades för giftmord på en ockrare och rymde till Amerika där han försörjde sig genom att spela piano på ett pensionat. Efter många år återvände han till Europa för att dö utfattig i Bremen. I fem kapitel växer bilden av Almqvist fram: En röst i offentligheten, Läraren, Love och kärleken, "Ett steg av hög andelig våda" (om prästen och kyrkan) och Resenären. Kapitlen ger olika sidor av den tidens odemokratiska och mansdominerade samhälle. Det är lätt att sympatisera med Almqvist, förkunnaren och författaren, som var så långt före sin tid. I boken "Det går an" förde han fram samlevnads-idéer som först under vårt 70-tal mer allmänt accepterats. Men Almqvist levde inte som han lärde. Han gifte sig med en enkel barnflicka och trots att äktenskapet blev olyckligt höll Almqvist fast vid hustrun Maria. Man tycker ju att författaren till "Det går an" borde ha hittat en modernare lösning. Kanske var flykten över Atlanten ett sätt att lösa även de äktenskapliga problemen. I Amerika gifte han sig efter några år utan att ha skilt sig från Maria. Olika sidor av det svenska samhället och av Almqvist visas upp i de fem kapitlen. Under hans tid förändrades de sociala och ekonomiska villkoren radikalt: Bönderna flyttade ut från byarna till följd av skiftes-reformerna och det gamla hushållsbaserade produktionssystemet ersattes successivt av ett nytt baserat på öppna marknader. Befolkningen som i stort sett varit oförändrad från sekelskiftet ökade kraftigt; från knappt 2,5 milj år 1815 till drygt 3,3 milj år 1845. Orsakerna var "freden, vaccinet och potäterna" enligt Tegnér. Antalet egendomslösa och fattiga ökade kraftigt. Allt fler skulle leva på jordbruket. Särskilt kvinnorna drabbades. Äktenskapsfrekvensen sjönk och fler barn föddes utanför äktenskapet. Efter flera misslyckade försök att få en kyrkoherdetjänst börjar Almqvist år 1839 skriva i den liberala pressen. Han blir fast anställd journalist på Lars Johan Hiertas Aftonbladet. Här kan han, läraren och "det-går-an-prästen", propagera för sina liberala idéer. Han får förstås många fiender inom konservativa politiska och kyrkliga kretsar. Efter landsflykten 1851 hamnade Almqvist på "historiens kulturella kompost". Tack vare Ellen Kay, som under slutet av 1800-talet föreläste om Almqvist och kallade honom "Sveriges modernaste diktare", kom en formlig Almqvistrenässans omkring sekelskiftet. En diskret notapparat ger hänvisningar till direkta citat. För den som vill läsa mera är den fylliga käll- och litteraturförteckningen värdefull. Ett omfattande personregistret gör boken användbar på referens-hyllan. |
|
SM |