Signums svenska kulturhistoria: Medeltiden
Av Jacob Christensson m.fl.

Svensk medeltid omfattar ca 500 år, från år 1000 till början av 1500-talet, eller ungefär den period då Sverige var katolskt. Om man nu kan tala om Sverige. Det bildades under perioden. Ättesamhällen med hövdingamakt blev det kristna kungariket med familjen som bas. Med katolska missionärer och munkar kom latinet. Det latinska alfabetet ersatte runtecknen. Svenskan blev ett skriftspråk. Kyrkor byggdes och städer anlades. Skickliga hantverkare efterfrågades och invandrade i stor utsträckning från Tyskland. Det tyska inflytandet var stort inte minst genom Hansan. Befolkningen expanderade för att mer eller mindre kollapsa med digerdöden i mitten på 1300-talet.

Om detta och mer därtill berättas i Signums svenska kulturhistoria: Medeltiden (band 1 av 8 planerade). Som författare till boken på drygt 500 sidor står femton specialister, var och en med ett kapitel inom sitt gebit. De skriver som regel en välstrukturerad och lättläst svenska. Ett par undantag finns, men flertalet författare tycks ha ansträngt sig att göra texten läsvänlig. Det digra verket har diskreta noter, en omfattande litteraturförteckning, uppdelad kapitelvis, och personregister. Några kapitelrubriker: Den politiska kulturen, Kyrka och lärdom, Lag och rätt, Jordbruk och livet på landet, Den tidiga staden, Äktenskap och familj, Sjukdomar och läkekonst, Det tyska inflytandet på svenskan, Guds basuner – klockorna och den nya tron.

Synen på medeltiden har växlat under århundradena får vi veta i inledningen. Bilden var länge negativ. Det var ju den katolska epoken i Sveriges historia. Med 1800-telets inbrott skedde en markant omsvängning i värderingen av medeltiden och kritiken mot katolicismen mildrades. Men medeltiden idealiserades och romantiserades. Den bild som nu förmedlas är bättre underbyggd.

Från den första delen av medeltiden är det dock klent med texter. Här är man beroende av andra källor. Hit hör målningar i medeltida kyrkor. Under senare tid har arkeologiska utgrävningar med analyser av skelettmaterial (osteologi) givit upplysningar om bl.a. sjukdomar, levnadslängd och kroppslängd. Något som förvånade mig var att medellängden hos män skulle vara 170 cm (160 cm hos kvinnor) såväl i början som i slutet av medeltiden. Vad representerar egentligen de siffrorna? De torde säga mer om de människor man funnit än om kroppslängden i det medeltida samhället.

Boken är rikt illustrerad med ett stort antal foton i färg och i svartvitt. Den hör definitivt hemma i referenshyllan.

SM