Leva på gränsen : berättelser från det nya Sydafrika
Av Leif Norrman

Leif Norrman ger oss i boken Leva på gränsen tio berättelser med inblick i det nya Sydafrika. Med stigande intresse läser jag om en annorlunda värld med sina seder och traditioner. Författaren har perspektiv på det han skriver. Redan i mitten av 60-talet besökte han Sydafrika. Var då första gången i Kapstaden. Seglade för om masten. Från 1990 till 2002 var han DN:s Afrikakorrespondent med Sydafrika som bas.

Att leva på gränsen menas här att vara i ett konstant spänningstillstånd och pendla mellan förväntan och fruktan. Många sydafrikaner tycks befinna sig i det tillståndet efter apartheidregimens fall. Under apartheid fanns bara svarta fångar och bara vita vakter. Även om nu rasismen inte är omvänd gynnas klart de svarta. Många vita har flyttat ut.

Norrman har svarta vänner i Sydafrika och får genom dem uppleva mer än en vanlig vit turist. Siphos bröllop t.ex. Knappast ett exempel på västerländsk feminism. Men Afrika är en annan kontinent.

När den populäre Nelson Mandela frigavs och fick makten tycktes allt vara möjligt. Man talade om Regnbågsnationen där svarta, färgade och vita samsades. Efter Mandela kom Thabo Mbeki och satte punkt för Mandelas Regnbågsnation. Mbeki följdes av Jacob Suma vilken som nyvald president tog sig en fjärde fru. En annan kontinent och en annan kultur! Men i vår tid!

Boken är synnerligen läsvärd. Norrman är sin egen källa.

SM