|
I dödens väntrum. Reportage Av Christer Berglund Novellsamling eller reportagebok? Det är svårt att sätta en etikett på Christer Berglunds bok "I dödens väntrum", en samling sanna berättelser från Sverige av idag. Berglunds litterära ådra sätter honom i klass med amerikanska berättare som t ex Truman Capote, Norman Mailer och John Grisham. Hans korthuggna, ofta råa språk utesluter inte medkänsla med samhällets svaga som hamnar i brottslighet. Knark och mentala sjukdomar finns med i bilden. Men Berglund kommer inte med pekpinnar. Han berättar historien rakt upp och ned, och sedan får läsaren dra sina slutsatser. De första berättelserna är plågsamt närgångna. Här finns sexbrott mot minderåriga och knivmordet på en känd hockeyspelare. En mor knivmördas av sonen. Polisens förundersökningar är med , likaså rättegångsprotokoll och intervjuer med anhöriga. Som väl är lättas det tunga och svåra upp av satiriska berättelser från porrindustrin och kändisvärlden. Överklassens brottslingar åker sällan fast, om de sköter det finansiella diskret och elegant, är Christer Berglunds budskap. När Berglund angriper kändisjournalisterna med deras egna medel, ställer man sig undrande som läsare. Är det viktigt att veta vem Amelia Adamo prasslade med under sin konferensresa? Och fanns det inget värre att berätta i avsnittet "Janne Josefssons mörka hemlighet"? Man blir snopen när det bara handlar om en bagatellartad sak som rör Josefssons bror. Sista berättelsen, "I dödens väntrum", är en gripande skildring av en medelålders kvinnas kamp mot cancern, hennes resignation och till slut en värdig död. Christer Berglund borde ägna sin talang mer åt romanskrivande. Man ser med förväntan fram mot hans nästa bok. |
|
Elsa W. |