|
Mot Afrikas hjärta, Stanley & Livingstone
Av Martin Dugard Stanley’s hälsningsfras vid mötet med Livingstone år 1871 i det inre av Afrika är välkänd: ”Dr. Livingstone, I suppose”. Den engelske missionären och upptäcksresanden David Livingstone hade 1866 givit sig iväg mot Afrikas hjärta för att söka efter Nilens källa. Men redan efter några månader rapporterades han mördad. Så illa var det nu inte, men det var en sjuk och utmärglad Livingstone, 60 år gammal, som den unge amerikanske journalisten Henry Morton Stanley mötte. Även han medtagen efter sju månader av umbäranden i Afrikas djungler. Författaren ger en bred skildring av bakgrunden till mötet. Bilden av huvudpersonerna växer successivt fram. Där är inte bara Livingstone och Stanley utan vi lär känna flera andra personer från den tiden. Scenen skiftar: från London och New York till Zanzibar och Afrikas djungler. Vi möter bl.a. New York Heralds ägare, playboyen J.G. Bennett, som skickade iväg Stanley för att söka efter Livingstone. Det var inte av humanitära skäl som Bennett bekostade undsättningsexpeditionen utan av rent ekonomiska. Tidningsartiklarna skulle ge stora pengar. Intresset var enormt för det exotiska men farliga Afrika, både i Amerika och i England. Dessutom var konkurrensen mellan länderna stenhård. Att en amerikan var först att finna den försvunne engelske upptäcksresanden var en nesa för engelsmännen och sålde många lösnummer av tidningen. Boken bjuder förstås också på åtskilliga scener från det inre av Afrika. Vi får följa såväl Livingstone som Stanley i spåren, men även andra expeditioner som är involverade i sökandet. Man går till fots eller åker båt på floderna. Ömsom kämpar man sig igenom täta djungler, ömsom följer man karavanvägar där arabiska slavhandlare och elfenbensjägare färdas. Packningen med bl.a. bomullstyger och glittrande glaspärlor till infödingarna är lastad på inhyrda bärare och mulåsnor. Bärarna är många gånger opålitliga och tjuvaktiga. Väpnade vakter behövs för att förhindra myteri och för att försvara sig mot vilda djur och fientliga infödingsstammar. Tropiska sjukdomar bryter ner både människor och djur. Det är märkligt att man trots alla umbäranden kunde fortsätta. Ett gediget forskningsarbete tycks ligga bakom boken. Författaren har enligt sluttexten i huvudsak använt sig av dagböcker, brev, tidningsartiklar och personliga reseskildringar. Käll- och litteraturförteckningen är omfattande |
|
SM |