Svenskhetens historia
Av Göran Hägg


Göran Hägg (www.wwd.se/forfattare/hagg.htm) har skrivit en bok om Sveriges historia, kallad Svenskhetens historia. Titeln markerar att det handlar om den ’svenska kulturen’ och dess rötter. Hit hör givetvis språk och litteratur liksom seder och bruk. Men inte bara det. Hägg ger en bred exposé på drygt 700 sidor över den svenska historien från forntiden till Folkpartiets förslag om språktest i 2002 års val. Några rubriker: Nationens födelse, ’En Ärligh Swensk’, ’Stolta stad!’, Byarnas död, Kvinnorna och friheten, Utvandrarna, ’Nordiskt ljus’ och naturlig natur, Världens bästa skola?, Storebror och Farbror Sven, Den svenska synden, ’Pastor Jansson’ samt Natt över Sveavägen.

Svenskhetens historia är väl sammanhållen och förtjänar att läsas i sin helhet, gärna i ett svep, som en roman. Stilen är rak och personlig. Hägg tar upp exempel från sin egen och sin släkts historia. Anknyter gärna till dagens verklighet. Exempelvis jämför han slaget vid Narva, där den svenska krigsmakten krossade den ryska, med USA:s insatser i Irakkriget 2003. Om Karl XI säger Hägg att problemen påminner om ”modern diskussion om amerikanska presidenter som Ronald Reagan och George W Bush. Fast än mer extremt. Kungens svårigheter att lära sig läsa och skriva svenska … gick långt utöver vanlig dyslexi.” Efter en beskrivning av kungens handikapp kommer: ”Men som kung var han en succé.”

Hägg anser att Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan är den enda riktigt betydelsefulla utopi som skapats i Sverige: ”Det oerhört ’svenska’ intryck den gör kommer i lika hög grad av dess rötter i svensk omvårdnadstradition som av det faktum att den i högre grad än de flesta utopier i världen också kommit att genomföras i verkligheten.” Den som trott att paret Myrdals bok är rasistisk och skulle plädera för sterilisering för att rena rasen, har inte läst boken – vilket enligt Hägg få tycks ha gjort. Eller som han skriver: ”Visserligen används ofta tidstypiska fraser som ’folkets kvalitet’, ’människomaterial’, och rentav ’rasbiologi’ – men bara för att därvid förkasta tankar på förbättring av stammen genom urval.”

Svenskhetens historia innehåller så mycket och vad boken säger den enskilde beror förstås inte bara på berättaren utan också på läsaren. Orden ger ju olika associationer till olika läsare. Speciellt gäller det nutidshistoria som berör barn- och ungdomsåren. När Allers Familjejournal nämns tänker jag på tidningar från början av 40-talet med klippark av gamla slott och herresäten – min sjuklektyr som levererades buntvis från farbror Svante. Psalmen Den blomstertid nu kommer leder tankarna till skolavslutningar i lövat kapell därhemma och vid namnet Gunder Hägg (inte släkt med författaren) kan jag höra Farbror Sven referera kampen mellan Gunder Hägg och Arne Andersson.

För den som vill läsa mera finns rikligt med aktuella lästips om de olika epokerna. Registret är omfattande liksom antalet svart-vita illustrationer (drygt 200 st). Passar i min referenshylla. Boken innehåller mycket nutidshistoria som kan ge många nostalgitripper. Att författaren inte är släkt med Gunder Hägg förlåter jag honom gärna.

SM