|
Maten och folksjukdomarna
– ett evolutionsmedicinskt perspektiv Av Staffan Lindeberg Staffan Lindeberg är docent i allmänmedicin vid Institutionen för medicin i Lund och har arbetat som allmänläkare i mer än 20 år. I sin doktorsavhandling studerade Lindeberg folket på Kitava, Trobrianderna, Papua Nya Guinea och resultaten visade att hjärt–kärlsjukdom, diabetes och övervikt helt saknas där. I sin bok, ”Maten och folksjukdomarna”, visar han hur våra folksjukdomar kan förklaras av vår kost. Han stöder sig på egna och andras undersökningar. Referenslistan upptar drygt 1 300 vetenskapliga arbeten. Författarens budskap är enkelt: Människan är genetiskt bäst anpassad till sådan föda som stod till buds för årtusenden sedan då hon var jägare-samlare. Alltså långt innan hon slog sig ner och livnärde sig på jordbruk och boskapsskötsel. Odlare har hon varit i bara ca 10 000 år, vilket är en relativt kort period i människans utvecklingshistoria. Vår genuppsättning har i huvudsak selekterats fram under millioner år. Födan var då mest fisk, kött, skaldjur, frukt, grönsaker och nötter (paleolitisk kost). Däremot var intaget försumbart av mejeriprodukter, mjölmat, ris, matfett, bönor och raffinerat socker som i dag tillför merparten av kalorierna i västvärlden. Författarens tes är att vi med en modern paleolitisk kost (en motsvarighet till paleolitisk kost som kan inhandlas i svenska livsmedelaffärer) avsevärt reducerar risken för sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke, åderförkalkning, åldersdiabetes, cancer, högt blodtryck, benskörhet m.fl. Alla sjukdomar som framförallt drabbar äldre människor och därför kan antas vara mindre beroende av selektionstrycket. Sjukdomarna hindrar ju inte individen att fortplanta sig. Även behandling av sjuka med paleolitisk kost kan enligt författaren vara effektiv. Flertalet kapitel (”Evolutionsmedicin”, ”Perspektivvidgning”, ”Paleolitisk kost: sammansättning”, ”Risker med paleolitisk kost”, ”Sammanfattande synpunkter” och ”Paleolitisk kost i praktiken”) kan utan större svårigheter läsas av den intresserade. En lista med ordförklaringar är därvid till stor hjälp. Däremot är kapitlet ”Prevention av folksjukdomar” bitvis mera krävande. Speciellt intressant fann jag avsnittet om insulinresistens. Insulin är ett anabolt (kroppsbyggande) hormon som spelar roll i vår ämnesomsättning. Insulinresistens innebär att kroppens vävnader inte reagera tillräckligt känsligt på hormonsignalerna vilket bl.a. kan visa sig i bukfetma, högt blodtryck och blodfettsrubbningar. Många av folksjukdomarna tycks kunna återföras på den nedsatta känsligheten för insulin. Men även andra fenomen som vi uppfattat som positiva, t.ex. längdtillväxten hos senare generationer, kan eventuellt förklaras av insulinresistens. Orsaken skulle vara den västerländska livsstilen med en kost som avviker mycket från den optimala. Klart är att det är en effekt av urbanisering. För att citera boken: ”När Homo sapiens övergår till en västerländsk livsstil drabbas hon av bukfetma, insulinresistens, onormalt högt blodtryck och ett flertal därmed förknippade rubbningar och sjukdomar.” |
|
SM |