Jordbrukets första femtusen år. 4000 f. Kr. – 1000 e. Kr.
Av Stig Welinder, Ellen Anne Pedersen och Mats Widgren

Det kanske inte var så synd om bonden Paavo och hans hustru som fick blanda dubbelt bark i brödet. I Jordbrukets första femtusen år (2:a oförändrade upplagan) berättas om att arkeologer i järnåldersgravar hittat bröd som visat sig vara bakat på ett mjöl gjort av ärtor, korn, emmer (vete) och innerbarken från tall. Där sägs också att både experiment och omfattande antropologisk litteratur gör gällande att barkmjöl är både smakfullt och näringsrikt. Barken är dessutom mycket C-vitaminrik. Författarna konstaterar att ”tallbark har använts som en smakfull och näringsrik ingrediens i bröd, både för döda och levande”.

I början av yngre stenåldern (ca 4000 f. Kr.) började jordbruket i mycket enkla former sprida sig på Skandinaviska halvön. Från den tiden saknas inhemska skriftliga källor (förhistorisk tid). Boken sträcker sig fram till slutet av den förhistoriska tiden. För att studera det äldsta jordbruket är forskarna därför hänvisade till att tolka de spår som människorna lämnat efter sig i naturen, både över och under jord. Ett helt spektrum av arkeologiska och tvärvetenskapliga metoder används.

Man kan ju tro att allt är sagt och skrivet om tiden före Kristi födelse. Men inte så enligt författarna. Förklaringen är att nya utgrävningar ständigt utökar mängden källmaterial. Den arkeologiska kunskapen är också på ett nyckfullt sätt beroende av samhällsutvecklingen och kulturminneslagens reglering av utgrävningarna. Dessutom används nya metoder. Som författarna skriver: ”Utgrävningarna har möjliggjort att en helt annan jordbrukshistoria om den förhistoriska tiden kan skrivas i dag, än som var möjligt för 10-15 år sedan”.

Boken är uppdelad på två delar. Del 1 omfattar tiden fram till 500 f. Kr. (yngre stenålder och bronsålder). Och del 2 tiden 500 f. Kr. – 1000 e. Kr. (järnålder). Förutom den materiella utvecklingen (hus, djur, kläder, mat, redskap, växtsorter) tar författarna upp frågor som knappast någonsin kan tänkas bli besvarade. T.ex. varför jordbruket infördes. Idéerna om jordbrukets införande spänner för övrigt från ekologiska kriser till grisfester. Även om inga definitiva svar ges är resonemangen intressanta. Författarna kan referera till forskningsresultat inom ett flertal områden.

Av speciellt intresse är beskrivningen av det svenska landskapets utveckling. Jordbrukets historia är också kulturlandskapets historia. Med hjälp av pollendiagram har vegetationens sammansättning och förändringar kunnat följas från det att inlandsisen smälte undan. Pollendiagram kan upprättas i hela landet där det finns sjöar och myrar. Det innebär att utbredningen av träd, buskar och andra växter under forntid och historisk tid är väl dokumenterade. Exempelvis kan man se att korn blev det dominerande sädesslaget under bronsåldern och att råg odlades allmänt i Skåne från yngre järnålder. Den kraftiga ökningen av kornarealen har för övrigt tolkats som att mjöd och öl ökade i betydelse vid den här tiden.

Boken är påkostad med många illustrationer: diagram, teckningar och färgfoton. Annika Wides skolplanschlika visioner av det dagliga livet upptar hela uppslag. Rikligt med referenser. En bok för referenshyllan.

SM