Åldersupproret Om ungdomskult, fyrtiotalisterna och Sveriges framtid
Av Ludvig Rasmusson

Antalet födda per år har varierat kraftigt mellan olika perioder. Så t.ex. föddes i Sverige under andra världskrigets sista år 58 procent fler barn än år 1935. De stora barnkullarna på fyrtiotalet, fyrtiotalisterna, kommer under de närmaste åren att uppnå 65-års ålder. Att dynamiken i födelsetalen har satt sina spår i samhället är rimligt. Det blev inne att vara ung. Ludvig Rasmusson myntade termen fyrtiotalisterna i en bok med samma namn. Nu har han återkommit till dem i boken Åldersupproret.

Rasmussons kåserar i den nya boken om hur det är att bli gammal, om åldersklasser och åldersdiskriminering. Han förväntar sig av fyrtiotalisterna att de skall revoltera mot det nuvarande svenska samhället där äldre diskrimineras och ofta pensioneras före 65 år. Rasmusson menar att pensionsåldern borde höjas. De gamla blir ju allt friskare och lever allt längre. Och hur skall pensionssystemet klara av att föda alla golfspelande pensionärer?

Golfspel är något Rasmusson avråder ifrån. ”Golf skall bara tillgripas i absoluta nödfall”, är hans råd. Annars talar han varmt för motion i olika former. Men golf hör inte dit. Han skriver: ”Jag tycker att vi måste arbeta mer, eftersom det finns så mycket jobb att göra och det är opraktiskt med många arbetsföra som inte gör ett dyft. Åtminstone kunde de väl klippa gräset på sina egna golfbanor.” Hur praktiskt är egentligen det? För övrigt betalar golfspelarna för sig.

Senare säger Rasmusson: ”Men golfen har förödande konsekvenser för vår ekonomi. Utan den skulle pensionsåldern kunna sänkas”. Det vore intressant att höra Rasmusson motivera det påståendet. Har verkligen golfen förödande konsekvenser för vår ekonomi? Men tillsvidare tillåter jag mig att tro att en kåsör inte behöver vara så noga med sanningen.

Något åldersuppror i stil med ungdomsrevolterna på 60- och 70-talen tror jag inte på. Fyrtiotalisterna lär inte gå ut på gatan och bygga barrikader. Det är knappast heller vad Rasmusson förväntar sig. Men visst har han rätt i att samhället måste anpassas till fler friska äldre. Exempelvis måste pensionsåldern höjas och göras mer flexibel. Det går inte i längden att bortse ifrån att varje åldersklass består av individer med skilda intressen och förutsättningar. Kategoritänkandets tid borde vara förbi. De finns de som kan både jobba och spela golf högt upp i åldrarna.

Boken är nöjsam läsning för både golfare och icke-golfare. Den avslutas med några lästips.

SM