Lyckoformeln Vad vetenskapen kan lära oss om lycka
Stefan Klein
Från tyskan av Mia Engvén

Vårt sommarhus är från början av förra seklet. Husen runt omkring har namn som Blåsbo, Breidablick, Utsikten och Sweet Home. Vårt hette en gång Lyckebo. Kanske den förra ägaren tyckte namnet var för pretentiöst för det fanns inte kvar på den vitputsade fasaden när vi övertog huset. Jag har övervägt att måla dit det igen, för att spika på sommarhuset har för mig inneburit stunder av glädje och avkoppling. Men lyckan sitter i hjärnan, inte i husets väggar.

I boken Lyckoformeln, Vad vetenskapen kan lära oss om lycka, skriver vetenskapsjournalisten Stefan Klein om hur känslan av välbefinnande uppstår. Det är en fängslande bok som bygger på neurobiologins senaste rön. Den får oss att tänka i nya banor. Hjärnans neuroner ombildas, nybildas och får nya kopplingar under hela livet. Långt upp i åldrarna kan vi därför lära oss nya saker. Vår naturliga fallenhet för positiva känslor kan vi öva upp på samma sätt som vi lär oss ett främmande språk.

En vanlig föreställning är att det är nyttigt att visa sin sorg genom att ”gråta ut” eller sin ilska genom vredesutbrott. Men enligt Klein befäster det enbart gamla kopplingar mellan emotioner och känslor. Genom att hålla inne med obefogade (och kanske befogade) känslostormar kan nya, önskade beteenden skapas även hos äldre människor.

Klein menar att neuropsyklogins syn på människans välbefinnande bäst stämmer med österlandets filosofiska och religiösa skolor. Medan judendomen, kristendomen och islam ser de yttersta tingen uppenbarade i en helig bok, lär österlandets religioner ut att det framför allt handlar om att urskilja den egna personens innersta kärna. Klein skriver: ”Det är ingen tillfällighet att Dalai Lama upprepade gånger har gästat några av de ledande neurologiska laboratorier som förekommer i den här boken”.

Boken har några svart-vita illustrationer, är väldokumenterad med diskreta noter och omfattande litteraturlista med böcker och tidskriftsartiklar huvudsakligen på engelska. Register finns. Den drygt 300 sidor tjocka boken är välskriven och kan med nöje och behållning läsas flera gånger.

SM