Havets stjärna av Joseph O´Connor (050305)

Havets Stjärna
Joseph O´Connor
Översättning: Nille Lindgren

Potatispesten på Irland åren 1845 – 1848 ledde till svält och massdöd. På bara några år dog en miljon människor, och en miljon emigrerade. I Joseph O´Connors historiska roman får vi följa emigranterna under den nästan en månad långa resan över Atlanten till Amerika. Havets Stjärna heter segelskeppet som år 1847 för dem från Queenstown i grevskapet Cork till New York.

Resan med Havets Stjärna sker i första och i tredje klass. Kontrasten är enorm. I första klass reser adelsmannen och hans familj med barnflicka. Där finns även den socialt engagerade amerikanske journalisten med författardrömmar. I tredje klass, bland alla fattiga stackare, reser Vålnaden, den lögnaktige kåkfararen. Han som måste mörda för att överleva.

Låter det melodramatiskt? Kan så vara. Men för mig är det en spännande och lärorik resa över Atlanten, och i dåtidens Irland och England. Joseph O´Connor gräver i personernas förflutna. Ingen är helt svart, ingen helt vit. Under resans gång tar de allt fastare form. Vi känner dem ganska väl när det gamla slavskeppet närmar sig hamn. Spänningen byggs successivt upp. Skall mördaren lyckas i sitt uppsåt?

Boken är utformad som ett collage av gamla dokument: utdrag ur skeppsdagboken, tidningsartiklar, läkarens journal, andra berättelser, ballader och ett flertal svartvita illustrationer. Som författare står den amerikanske journalisten, som i epilogen drygt 60-år senare ser tillbaka på händelserna.

I romanens ”Efterord” skriver O´Connor bland annat: ”Jag hoppas visserligen att min bok troget avbildar den aktuella historiska verkligheten, men jag anser inte att det är ett tillräckligt högt mål för romanförfattaren att enbart uppträda som krönikeskrivare. Så boken snuddar vid en hel del av det som intresserar oss i det tjugoförsta århundradet: sex, kroppen, könsroller, barnuppfostran, musik, terrorism, krig, religiös intolerans. … Havets Stjärna har blivit läst på olika sätt, men för mig, författaren, är den helt enkelt en berättelse om kärlek.”