Rönndruvan glöder: en roman om Tegnér
Av Stewe Claeson

Esaias Tegnér. Namnet andas litterärt damm. Åtminstone för den som under långa skoltimmar kämpat med Götiska förbundet, "Kung Karl den unge hjälte, han stod i rök och damm" och tagit ut versfötter i "Frithiofs saga".

Men nu får vi bekanta oss med 1800-talsskalden Tegnér från nytt perspektiv. I Stewe Claesons biografiska roman "Rönndruvan glöder" stiger biskopen och diktaren Tegnér fram som ironiker och skeptiker, en 51-åring som dyrkar skönheten hos unga kvinnor och gärna går ett varv runt brännvinsbordet.

Det fanns två sidor hos Tegnér: det hurtfriskt nationalistiska och det svarta tvivlet. Stewe Claeson har tagit fasta på det sistnämnda. Den åldrande skalden är desillusionerad och blaserad och tar vara på botemedel när han kommer åt.

För att få utbyte av boken behöver man inte vara Tegnér-kännare eller ens intressera sig för diktaren. Skildringen av dåtidens Stockholm och Växjö ger boken extra värde. Latringroparna stinker , vagnshjulen knarrar och koleran hotar Sverige. Vid ändlösa societetsmiddagar hålls uppblåsta tal och man konverserar under diskret flirt med bordsdamen.

Esaias Tegnérs förbindelse med den 30 år yngre läkarfrun Emili Selldén var en avkoppling från biskopens enahanda tillvaro med dödtråkiga riksdagssammanträden och akademimöten. Åtminstone enligt Stewe Claesons sätt att se.

Stort utrymme ges åt Tegnérs sjukhusvistelse på mentalsjukhus i Tyskland. De avsnitten är inte lika fängslande och framför allt inte lika underhållande.

För en gammal feminist är det fascierande att ta del av hur en dåtida biskop och patriark ser på hustrur, unga kvinnor, pigor och älskarinnor.

Bokens titel är hämtad från Tegnérs dikt "Flyttfåglarna". "...och hararna vitna och rönndruvan glöder/och tåget församlas. Mot Söder! Mot Söder!". En bild av den nordiska människans eviga längtan bort från mörker och kyla, men också av den rastlösa längtan tillbaka till rötterna.

Elsa W.